Väcktes kvart i sex i morse av att min morbror ringer och säger att gunnar(mosters man) har dött på morgonen och att dom är på väg till gällivare för att fara på lassa för att fara och kolla på han. Fack vad jag mår illa alltså, fatta asså att han fick en spricka i kroppspulsådern och höll på att dö där och då men nu när han börjar bli bra, och läkarna tillochmed säger att han kommer bli fullt återställd, så dör han ='(
Och jag bor 10 min från lassa och jag har inte tordas vara och hälsa på han...mår så jävla dåligt över det oxå..
Pappa är ute i skogen och jagar men jag antar att han är på väg hem eller till pajala ved det här laget. Hojja, dom som oxå va så bra kompisar.
Det va som jag sa till matti, asså jag fattar inte att moster, gunnar och mamma, pappa gifte sig samtidigt och det är typ 25 år sen, fatta att leva med någon så länge och sen bara så rycks den andra iväg så där.
Sen går mina tankar till mathias och andreas, fy fan för att förlora en förälder så tidigt i livet, gunnar va bara typ 55 eller nåt.
Ante som har kommit hem från kina igår och inte hunnit träffa pappa när han va frisk....
Just nu känner jag mej bara tom, vet att det kommer bli en lååååååååååång dag med gråt och stöttande..får se hur jag klarar mej utan matti som stöttar mig =(
Ja jag skriver osammanhängande men jag är bara glad om jag har stavat rätt...
Älskar dej matti, lova att aldrig lämna mig fören vi är gamla och gaggiga.
Kram //En mycket ledsen isabelle |
