Hoff, i natt kunder jag inte sova igen...gick upp vid 1 tiden och satt på datorn en stund för att lugna ner mej sen gick jag och la mej och jag slocknade av utmatthet tror jag.
Jag ligger och tänker på mamma, på tiden vi haft och de är så jobbigt när jag tänker att jag ALDRIG kommer få busa med henne eller laga mat med henne eller bråka med henne eller trösta varran eller nåt mer...de gör så jävla ont i hjärtat, jag har förlorat min bästa vän...
Jag och min mamma hade en unik relation, jag har alltid varit den duktiga, visst jag kanske har druckit men jag sa alltid till innan så hon skulle veta ifall jag behövde hjälp, vilket jag behövde ibland...Men jag skötter mej i skolan och jag hjälpte till hemma, garanterat mer än dom flesta gjorde hemma. Jag visste att jag kunde säga vad som helst och hon lyssnade iställer för att skälla, och de värdesätter jag så mycket...
Jag har alltid sagt att när jag får barn så ska jag vara som mamma va mot mej...men hur ska de gå nu, vem ska guida mej så jag gör rätt?
Jag skulle ju flytta upp när jag blir gravid men nu är ju inte mamma där nå mer så jag får panik bara jag tänker på de, vem ska hjälpa mej när jag ska gifta mej?! ALLT går runt i huvet..
Jag känner mej så misslyckad när jag inte lyckas få jobb heller, jag menar jag tycker jag gör de jag ska göra och lite till när jag väl har jobbat men ändå får jag inge jobb. Sist jag jobbat är Oktober -06 sen har jag varit hemma i kullen och tagit hand om min mamma och de skulle jag göra om 100 gånger om de hade behövts, jag hade stannat hur länge som de hade behövts. Men nu gick allt bara åt skogen...
Jag har så svårt att ta in att Gunnar oxå har dött...man har så mycket att tänka på och sen så tänker man på moster och gunnar och så slår de att han oxå har lämnat oss...2007 är de sugigaste året...2 personer som betydde så mycket för mej har lämnat oss...
Nu är jag livrädd för att matti ska lessna på mej för att jag är ledsen och inte får jobb och sånt, visst han säger att han inte blir de men jag vet att han tycker de är jobbigt när jag gråter. Därför försöker jag hålla inne lite...Men jag vet att han älskar mej och jag ska försöka få lite ordning på mitt liv, jag blir ju 21 om 2 månader så jag måste ta mej i kragen och fixa ett jobb eller nåt att göra på dagarna, bidra till kassan lite...
Jag älskar dej Mattias Öderberg, utan dej hade jag inte suttit här.. |
