Bellebest

*Med kniven som inte fanns*
*Öppnar jag såret som redan läkt*
*För att beundra blodet som inte finns*
*I min egen värld av galenskap*

De finns inget annat som kan förklara hur jag mår än denna dikt, den har funnits med mej ända sen jag va kanske 14 och läste den första gången och den stämmer så jääävla bra på mej...
Inget är som man har tänkt, mitt liv är kaos...under veckorna sitter jag inne efter jobbet tills jag ska sova bara för att jag orkar inte med allt skitsnack i denna stad, och på helgerna så gör man allt för att försöka hitta på nåt för att slippa sitta hemma och gråta :(

Min högsta önskan är att de ska ringa i telefonen och de står Mamma Mob, och jag får höra hennes röst och hennes tröstande ord, de gör så ont i hjärtat ibland att jag bara vill spy upp de, men de går inte för de är tydligen så här livet är, livets hårda skola...eller nåt.

Men ensam är stark, de är väl så dom säger...så jag får försöka kämpa på, hitta nån annan som jag kan prata med och lätta mitt hjärta, för jag kan inte sitta och ringa till matti hela tiden när jag är ledsen, även fast han är den som står mej närmast så är han mitt ex och jag kan inte sitta och ringa till han när han har träffat en ny, jag vill inte vara den som förstör....

Nä nu ska jag försöka sluta tänka så förbannat mycket, kanske ta en snabb dusch eller kanske ett långt bad och sen käka lite, sen får man väl ta en cider eller tio ;)

Älskar dej Änglamamma <3